När motivet är fel, blir allt fel

När motivet är fel, blir allt fel

Det viktigaste jag har är relationen med Jesus.
Men ibland så tror jag att jag måste göra massvis med saker för att han ska vara nöjd med mig.
Tänk, det blir så fruktansvärt bakvänt ibland.
Vi vill göra saker och ting på hans sätt, men vi glömmer så snabbt vad det innebär.
Sanningen är att Gud vill ha våra hjärtan inte våra goda gärningar.
Lika lite som vi kunde frälsa oss själva, lika lite kan vi leva det kristna livet i egen kraft.

Det är först när vi inser det, som jag tror att det faktiskt kan hända något på riktigt.
Gud har ju faktiskt, trots allt valt att använda sig av oss; och fast vi kanske tycker att han kunde gjort det mycket bättre själv,
så är hans plan att evangelium ska spridas genom våra munnar och våra liv.
Men ibland tycker jag det känns som att vi försöker pressa fram något, och det kommer liksom inte naturligt.
Kanske talar jag bara för mig själv, om du inte upplever det så här, så tacka Gud för det.

Men när vi verkligen börjar älska Jesus så mycket att vi inte kan hålla det tillbaka.

Då tror jag att vi är rätt ute. Om jag ska vara helt ärlig så längtar jag dit.
Visst kanske det är så att alla rädslor inte kommer att försvinna helt och hållet.
Men den stora frågan är, älskar vi honom så mycket?
För det handlar inte om att vi ska hålla upp en falsk fasad för att människor ska tycka att vi är bra. Det som spelar roll i slutändan är vad Gud tycker, och han ser rakt in i våra hjärtans djup.

Gud faller inte av sin tron, när vi ärligt berättar för honom hur vi känner och tänker.
Men när vi är helt öppna och ärliga inför honom, det är då han kan komma med sin kraft och sin nåd, så att det som för människor är omöjligt faktiskt kan få ske. Men om du aldrig har gjort det innan, utgjut ditt hjärta inför honom. Säg precis som det är, precis som du känner, oavsett om det är tunga saker eller glädjeämnen.
Försök inte att dölja något, även om det skulle handla om kontroversiella saker, jobbiga saker, tvivel, svek, skam, eller vad det än kan vara.
När vi gör det, så kan Gud läka det som är brutet, han kan trösta våra hjärtan, och ge oss nytt mod och nytt hopp. Vi kan inte separera Gud från vardagen, och tänka att han bara är med oss när allt känns bra.
För livet är tufft ibland, och just då är han faktiskt där vid din sida.
Men om vi inte kastar våra bekymmer på honom, så kan han ju inte visa sin omsorg om oss.

De där gärningarna som vi längtar efter att få göra, de måste få bli en frukt av vår relation med Gud.
Det måste få komma naturligt, från en sann längtan att ära hans namn.
Det är inget fel att göra saker, men blir motivet fel så blir allt fel.
Om du som läser det här känner dig träffad, så ska du veta att du inte är ensam, jag skriver lika mycket till mig själv som till dig.

Bless!
Lucas Wijk

Stäng meny