Elin Linnmans resa till Gud.

Elin Linnmans resa till Gud.

Jag sitter med Elin efter att ha intervjuat nästan hela familjen Linnman. Det regnade under första intervjun med familjen en timme senare men nu är det uppehåll även om det är ruskigt ute. Det stör inte stämningen alls, vi har pratat om allt mellan himmel och jord och skrattat, men nu kommer vi in på hennes perspektiv på familjehistorien om hur de kom till tron.

I första klass var hon väldigt motiverad att börja skolan, men efter några månader efter skolstarten raserades den friden och ivern på grund av den hemska läraren som nämndes i den första intervjun med hela familjen. Läraren skrämde henne så pass att till slut var hon rädd att ens yttra sig. Det är ju inte lätt för ett barn att förstå hur saker och ting ska gå till på en skola heller när det hela är en ny erfarenhet. När Elin började på mellanstadiet vågade hon berätta om sin lärares elakheter. Då anmälde dem skolan, men det vändes till Elins fel men vissa beteenden som skulle ligga i en påstådd diagnos i Asperger som skolledningen skyllde ifrån sig på. Skolan försvarade läraren framför eleven. Läraren hade ett gott rykte på sig att ha ordning i klassrummet, men bakom de stängda dörrarna föddes ordningen från rädsla, från eleverna. Om du inte skötte dig visste du inte vad som skulle hända. Elin fick träffa kuratorn som inte tog henne på allvar. Elin var utsatt av andra elever för sin känslighets skull och hade så lätt till tårar. Tystlåten som hon var och med ett fåtal kompisar gick det utför i högstadiet och den sista droppen var då hennes bästa vän flyttade till Kalmar. Med det började Elin få tvångstankar. Hon var tvungen att tvätta händerna för allt hon tog på var förgiftat. I samma veva förlorade hon sin farmor. Kemilektionerna var väldigt svåra för henne psykiskt och gav kraftig ångest att ens vara i lektionssalen, eftersom tremänningar gick bort i gasolycka med gasol därför hade hon svårt med kemin.
Prestationsångest med betyg MVG i allt samtidigt hon brottades med ångest och tvångssyndromet i åldern av 15 år. Det var ungefär då 2011 som hon och hennes familj fick inbjudan av kyrkan. Först ville hon inte med, ”för det var viktigare att skriva saker på sin blogg än att höra tjatet om Gud” men efter när Pernilla och Hugo kommer hem ifrån kyrkan så säger dem: Elin du missade verkligen någonting. Då bestämde hon sig för att hänga med nästa gång. När hon väl kom dit kände hon sig välkommen och det sjöngs en lovsång som tilltalade henne väldigt mycket, även om hon inte riktigt kunde sätta fingret på var det riktigt betydde för henne. När mötet tog slut fikade hon med killarna som drev i Gudstjänsten och de berättade om när de var i Bolivia och la deras sista pengar i kollekten istället för att ta taxin. De tänkte GUD VI LÄGGER PENGAR TILL KOLLEKTEN SÅ DU FÅR SE TILL ATT VI TAR OSS HEM.

De kom hem för någon erbjöd dem skjuts till deras bostad. Elin funderade mycket för den storyn, hur det var möjligt att det tog sig hem då. Enligt henne vid den tidpunkten var det rent av idiotiskt att lägga sista pengarna i kollekten men så tog dem sig hem ändå. Det berörde henne.

De pratade och hade det riktigt roligt och så när Elin skrattade i sällskapet upptäckte hon att det var första gången hon skrattade på 10 år. När hon kom hem bestämde hon sig att fortsätta gå på gudstjänsterna och i början på 2012 kom Simon Ådahl till kyrkan. Under det mötet delade han med sig av olika vittnesbörd där hon inte kunde hitta envetenskaplig förklaring till alla lösningar där insåg hon att det måste finnas en Gud. Det var då hon kände att hon behövde bli hel och fri, det budskap som Simon hade inlett med. Hon var en väldigt tystlåten tjej då så ville hon gå fram till förbönen men vågade inte för hon visste inte vad det var. När Pernilla frågade och så kände hon att om det fanns någon Gud så skulle han hjälpa henne nu för hon orkade inte leva mer. När de kom fram till förbönen utan något speciellt böneämne utan förebedjarna bad för henne. Då mötte hon Jesus och hörde hans röst säga ALLT KOMMER BLI BRA ELIN.

Dock var hon fortfarande lite skeptisk, men under en nationella prov i kemin skulle hon göra en laboration själv fick hon ångest. I olycka råkade hon spilla ut frätande vätska på bordet och ångesten och tvångstankarna sattes igång med att hon skulle få frätande vätska på sig, men då lägger Gud sin hand över henne och styr henne till att hämta en trasa att torka upp det.

När jag ser på Elin så berättar hon bara att hon inte kan förklara det på ett bättre sätt.
”Mitt gamla jag hade sprungit därifrån, men nu hade jag Gud hos sig som hjälpte mig.”
När hon avslutar labrationen och går ut klassrummet med glädje att klarade något som tidigare skulle vara omöjligt.

Hennes omgivning i skolan gav henne kommentarer att det syntes på henne att något hade hänt. Hon såg gladare ut och för henne var det en självklarhet, något hon inte känt tidigare. Innan dess var hon bara ett tomt skal som inte ville leva.

Efter några månader i Maj 2012 valde hon att döpa sig i Forshaga Homechurch (tidigare pingstkyrka). Efter dopet blev den psykiska ohälsan bättre och tron på att någon bryr sig om henne gav henne en trygghet som aldrig känt förut.

Efter gymnasiet har hon brottats med vad hon vill göra livet, utbildningar och vad hon vill bli. Gud har alltid sett till att hon inte lidit av ekonomiskkris, exempel fick hon en banköverföring på 3100 kr som inte ens banken kunde ta reda på vem det kom ifrån. Idag vet Elin vad hon ska göra. Hon har fått kallet att jobba med människor och det är det hon strävar efter. Elin avslutar med orden:

Det känns som att jag är i min kallelse av Gud när jag är på jobbet.

Jag blir alldeles häpen när jag sätter sista punkten på Elins vittnesbörd. Ett starkt historia från tjej stärkt av Jesus och välkomnat honom till fullo i sitt hjärta och frukten av det är en ung kvinna med lätt till leende och lysande ögon av glädje. Gud har i sanning varit henne trofast från den tystlåtna flickan som kände sig så tom i själv och fylld av ångest och tvångstankar till den strålande tjejen framför mig.

Oliver R. Skogsskimmer

Stäng meny