Ödmjukhet

Ödmjukhet

En gång var ett äkta par inbjudna till en församling i Jönköping av kvinnans svägerska. När paret kom dit hälsades dem på av vissa, men när de såg svägerskan mor och vinkade till henne låtsades hon inte om dem. Paret blev bestört över att deras egen släkting inte ville kännas vid dem. Hon hade sett dem men valt att strunta i dem. De betraktade henne medan hon hälsade på andra och hela sällskapet var fint klädda och bar guldsmycken. Paret förstod att svägerskans mor bara ville umgås med sådana från hennes egen klass och därför struntade i dem. 

Paret själv hade klätt sig så fint de bara kunde fast på deras sätt; svarta jeans, nitbälten och bandtröjor, med andra ord som sig själva inför Gud. En klädsel som i folks ögon inte borde vara ett första klädval i kyrkan. Men paret var inte där för att behaga folket eller kyrkan, de var där för att behaga Gud. Hur stor vikt har då kläder i Guds arbete när Herren är för alla, oavsett klass och status, klädsel och utsmyckningar? Svägerskans stolta mor ville inte tillkännage att hon kände det unga paret för deras säregna utseende och klädstil. Hennes hjärta var kyligt likt en vintermorgon i januari. 

Vi tjänar inte Gud med våra kläder eller vår status utan med vårt hjärta. Med ett ödmjukt hjärta tjänar vi Gud allra bäst. 

Jesus har all makt i himlen och på jorden. Han är Gud i mänsklig gestalt av kött och blod. Han kunde livnära tusentals människor på bara fem bröd och två fiskar. Han helade sjuklingar och fick lama att gå. Han till och med trotsade döden! Jesus klädde sig inte i guld och silver utan i vanlig enkel dräkt. Jesus var ständigt omringad av lyssnande människor som utan tvekan skulle lyda hans minsta befallning för att behaga honom; men han gjorde aldrig något för sin egen ära, utan bara det som Fadern visade honom.

Det står i ordet att Jesus ödmjukade sig och blev som en tjänare för vår skull, när han blev människa. Fastän han var Gud, så försökte han inte stoltsera med det. Jesus var ödmjuk, ända till döden på korset. 

Jesus ödmjukade sig inför Fadern under hela sitt liv. Han lät inte något korruptera sitt hjärta, han lät inte all världslig makt och uppmärksamhet stiga honom åt huvudet – för Gud själv är ödmjuk. Djävulen ville få honom på fall, men Jesus var helt utan synd, det fanns inget i honom som kunde få honom på fall. Till och med i trädgårdarna i Getsemane när han föll i ångest och kval bad han att Faderns vilja skulle ske före sin egen. På korset när han led som mest, behövde han bara ropa på hjälp, så skulle himlen kluvits av den allsmäktiges ljus och änglar blivit sända för att rädda honom – men ändå gjorde han inte det; för då skulle Guds plan inte fullföljas. Jesus var trogen Faderns vilja hela livet trots att han led för det. Jesus litade på Fadern av hela sitt hjärta, och satte ett exempel för oss.

Om Jesus Guds son, med all sin makt, ödmjukade sig inför Fadern, ska vi då inte följa hans exempel?

Prisa Herren för det stora som lilla, tacka honom för det vi tar för givet. 

Matt 7:12

Guds rikaste välsignelse till er och lita på honom!

Oliver Skogsskimmer.

Stäng meny